Helsingfors – drömmen blir verklighet
Arkitekt Carl Ludvig Engel
Född i Preussen och likt sin far, murarmästare Johann Engel, riktade Carl Ludvig Engel (3.7.1778-14.5.1840 ) in sig på byggnadsbranschen. Han studerade vid den berömda Byggnadsakademien i Berlin, Bauakademie, där man - förutom de tekniska ämnena – fick lära sig byggnadskonstens historia och smakfull arkitektur, dvs. den tidens stilinriktning, nyklassicismen.
Engel utexaminerades som arkitekt år 1804 och tjänstgjorde till en början vid byggnadsverket i Preussen. Då Preussen år 1806 förlorat i kriget mot Frankrike, tvingades landet ge sig till Napoleon. All byggnadsverksamhet i Preussen lamslogs, vilket hade som följd att Engel fick ämbetet som stadsarkitekt för Tallinn år 1808. Då det inte fanns tillräckligt med arbete där, flyttade Engel till St. Petersburg år 1813 i fabriksägare C.R.Lomans tjänst.Engels första uppgift i Finland var att övervaka expansionsarbetena av Lomans sockerfabrik i Åbo. Under Åbotiden stiftade han bekantskap med akademiprofessorn i fysik, Gustaf Gabriel Hällström, som gav honom i uppdrag att rita Akademins observatorietorn.
Genom Åbokontakten blev Engels namn känt även av stadsplanerinens ordförande J.A. Ehrenström. Engel utnämndes år 1816 att förverkliga den nya, fina stadsplanen för huvudstaden.
Engels mest betydande uppdrag blev planeringen av Senatstorget och byggnaderna kring det. Vid den norra sidan planerade han Nikolajkyrkan (nuvarande Domkyrkan), vid den östra Senatshuset och mittemot, som en symmetrisk pendang, generalguvernörens palats, vilket dock efter branden i Åbo år 1827 blev Helsingfors universitets huvudbyggnad.Det Bockska huset, beläget vid torgets södra sida, fick tjänstgöra som generalguvernörens tillfälliga bostad och var Engels första officiella uppdrag i Helsingfors.
Planerandet av Nikolajkyrkan blev Engels huvudprojekt. Han ville ha en stilren kyrka i enlighet med klassicismens ideal och finslipade sina ritningar i flera år. Byggnadsarbetena påbörjades år 1830 och kyrkan invigdes först i slutet av 1840-talet, efter Engels död.År 1824 valdes Engel till Intendentkontorets chef. Till det ämbetet hörde att bevaka offentliga byggnader Storfurstendömet Finland, och följaktligen ökade Engels inflytande avsevärt. Man planerade tiotals kyrkor, prästgårdar, herrgårdar, skolor och rådhus, liksom sjukhus, kaserner, fängelser och fyrar.
Engel ansvarade också för stadsplaner till många andra städer, en av de första förverkligades i Åbo år 1827. Nyklassicismens idealstad betonade brandsäkerheten, det var vikitgt med breda gator och endast envåningshus tilläts att byggas.
”Min innerligaste önskan verkar alltså att förverkligas, då jag ges nästan obegränsat fria händer att utöva mina talanger och min kunskap. Detta är, och har varit, endast få arkitekter förunnat och jag kan alltså räkna mig till dessa lyckligt lottade. Det är en sällsamuppfift att tillåtas bygga en hel stad.” (20.2.1816)
”Här åtnjuter jag respekt och uppskattning, då man däremot där borta, åtminstone till en början, granskade mig synnerligen noggrant. Här väger mitt ord tungt och åtlyds utan spörsmål, där hade jag först varit tvungen att skriva och arbeta till utmattningens gräns, innan jag hade fått min röst hörd. Mitt verksamhetsområde sträcker sig nu över hela Finland och jag hoppas att jag för alltid skall lämna mina fotspår här”. (3.7.1824)
Engels ritningar i Galleriet G18
Drygt tjugo av Engels mest betydelsefulla byggnader i den nya huvudstaden Helsingfors presenteras i Galleriet i tredje våningen.
